varverkligasaga

Tjo! Det var ett tag sen det skrevs här, minst sagt.. En liten nystart för bloggen nu, anledningen är att det kan vara roligt att läsa bloggen själv i framtiden, för att se vad man kände och tänkte =)

Vad har hänt sen sist då.. jo väldigt mycket! Vi har varit på rutinerat ultraljud på Östra sjukhuset =) Allt såg bra ut med vår egen lilla parvel, den skuttade livligt runt där inne. Den tyckte nog inte om att det tryckte på magen från ultraljudssändaren, den ville inte riktigt ligga still :P

Man blir så lycklig när man ser den lille på datorskärmen, samtidigt som man inte kan förstå att det är en verklig människa där inne och inte bara en film från nån avlägsen planet som spelas upp på skärmen :P

Vi fick även reda på vilket kön som bebisen troligen har.. Eftersom det stack något visst mellan de små benen så kommer vi att få en son! =) Även om jag fortfarande håller en liten dörr öppen för att det kunde varit navelluddsslangen som man såg i en konstig vinkel.. :P Haha nej en liten gubbe känns helt underbart, men faktum är att det inte hade spelat någon roll vilket kön den har, det viktigaste är att den mår bra!

Nu har det gått mer än hälften av tiden, det går så fort men ändå kan man inte vänta till april, man är så spänd på att den ska komma ut till detta livet :P Ens skyddskänslor blir bara större och större för varje dag och jag känner mig ofta orolig både över hur barnet mår och givetvis Sofies känslor. Hon har ju dessutom hormoner som humöret ska kämpa mot, jag förstår nog inte riktigt hur tufft det kan vara för henne, dessutom med en allt mer värkande kropp i förändring. Du är så stark Sofie!

En sak som var väldigt läskig har också hänt, Sofie halkade på den osandade isgatan och landade på magen. Jag blev fruktansvärt orolig och var dessutom i skolan och kunde inte komma ifrån. Men hon tog sig till sjukhuset och som tur var visade det sig att allt var bra med lillen. Sofie får berätta detaljerna om hon känner.

Vi har införskaffat en bapparat som gör att vi kan höra bebisen hjärtljud. Det känns ännu mer levande när man lyssnar på det och verkligen en mysig stund med älsklingen =) Det lilla hjärtat slår jättefort, och det är dessutom svårt att hitta honom när han dansar runt där inne i sitt bo :P

Vi har dessutom känt sparkar för första gången idag, även om det är svårt att veta eftersom vi inte vet hur det ska kännas när den gör det. Men det kommer vi få känna framöver, det är så fantastiskt nu man både kan se, höra och känna att det är en liten där inne. Vår älskade son! =)

///Mikael